GÅR I IDE 12/05/2011
 
Känns som det var evigheter sen jag skrev någonting här nu. Det var det nog också, så det är väll dags att uppdatera lite I guess :)

Jag har i alla fall bestämt mig för att låta hemsidan stå lite stilla ett tag. Vilket den i och för sig redan har gjort ett tag nu. Fram till jul tycker jag är en bra början. Sen bestämmer jag mig för om jag känner för att återuppta skrivandet här eller inte. Just nu ligger min fokus i alla fall på en hel massa andra saker och så får det vara just nu.
Så ja, bloggen får ligga i ide ett tag. Och ni får ha det toppen så länge!!

För mig och Bouka fortsätter livet som vanligt med träning och skojigheter. Och vi båda är dessutom överlyckliga över att det faktiskt har kommit lite snö idag! :)


                                Bild från 2009. Den här mängden snö vill vi ha!  
1 Comment
 
 
Så jäkla härligt att kunna säga det! Oj vad jag längtat efter den här dagen.. Min hund är så gott som friskförklarad!! :D Woho, vi klarade det! Även om jag tyvärr måste tynga lite på "så gott som".

Efter jobbet ringer jag upp mobilnumret som jag missat.. veterinären svarar. Jag lyssnar spänt och försöker att läsa av hennes tonläge. Hoppas på det bästa men är samtidigt beredd på tråkigheter. Men så fick jag höra det positiva resultatet! Tillslut! Äntligen!
Provsvaren var i det stora hela väldigt positiva! Anaplasmosen var inte helt borta, men extremt låg. Så låg att veterinären ville att vi skulle lägga undan antibiotikan redan nu. Anledningen till det(nu det lite negativa) hade visserligen lite att göra med att Bouka har en viss njur och lever- påverkan. Något som med stor sannolikhet orsakats av medicinen. Därför ska vi ta bort antibiotikan trots att hon har några få procent av Anaplasmosen kvar. Måste medge att jag är en aning skeptisk inför det beslutet, men hoppas hoppas att det går bra. Om två veckor följer vi i alla fall upp lever och njur- påverkan med lite prover vilka förhoppningsvis visar att värdena balanserat upp igen. Skulle igentligen också vilja dubbel kolla att anaplasman är bra den med, får se vad veterinären säger. Förhoppningsvis slipper vi fler veterinärbesök på ett tag sen! Nu vill jag ha en frisk Bouka!

Helt otrolig är hon i alla fall, min Bouka. Symptomfri från början till slut! Svårt att säga hur mycket hon påverkades utan att visa det utåt, för en hög smärtgräns det har hon. Gnäller verkligen inte i första taget! Men jag hoppas att hon kände precis lika lite som hon visade!

Så jäkla skönt att nästan ha det här helt överstökat *peppar peppar*. Nu är vi på G igen och vi kan jobba vidare igen! Jobba vidare med alla dom roliga sakerna! Nu tycker jag att vi skippar fler tråkigheter!
1 Comment
 
Massa annat! 11/10/2011
 
Plötsligt är jag inte längre jobbsökande, jag är anställd! Jag har fått jobb och gör inget annat än längtar tills nästa arbetstillfället! Senaste tiden har det varit många saker i mitt huvud och här har det fått stått still ett tag. Tänkte inte göra något uber långt inlägg nu heller, men ett litet kort i alla fall. Säga att vi lever! För det gör vi minst sagt! ;)
Cockern som var hos oss en vecka har åkt hem nu, hans familj har kommit hem igen och en glad återförening blev det förra helgen. Bouka klagar inte över det som nu slipper känna sig konkurrerad.

Bouka är hyper glad och en aning understimulerad. Vi båda saknar långpromenaderna som har blivit inställda pga antibiotika. Men hon är som sagt pigg och glad, visar fortfarande inga symptomer på anaplasman. *Peppar, peppar!* Fast även om det är jätte positivt säger ju tyvärr det inte så jätte mycket, vilket vi fick lära oss efter förra blodprovet. I går var vi och tog blodprov igen, tredje gången gilt. Brukar inte tredje försöket vara det lyckade? Om inte, så hoppas jag att det är så i det här fallet!

Nu ska jag fortsätta med sånt som har gjort att jag inte har haft tid att sätta mig ner och skriva. Börjar med att ta fram bilteori böckerna..
2 Comments
 
 
Tjoho! Vi kan bocka av urinvägsinfektionen! Tackar och bockar C-vitaminen.. Urinprovet visade negativt :) En sak mindre, "bara" Anaplasmosen kvar nu. Den kommer vi också kunna bocka av snart va? Är super glad över att det fortfarande är en symptomfri Bouka jag har springande runt fötterna. *peppar, peppar*

Efter frukosten i morse gjorde jag i ordning för promenad. Som vanligt behövde jag inte mer än tänka tanken så hoppade Bouka upp till taket av lycka. Svansen gick i turbofart och hon skuttade så där ivrigt som hon alltid brukar runt mina fötter. Ända tills vi slutligen var vid dörren och hon stod och trampade av iver, ända tills jag öppnade dörren, ända till jag sa "jag kommer snart" - det var då insåg hon den hämska sanningen! Att hon inte skulle få följa med. Oj så besviken hon såg ut när jag och Texas gick ut själva, att inte hon fick följa med! Lika tråkigt tyckte jag att det var faktiskt, att hon inte fick följa med. Men äter man antibiotika så gör man, då spelar det ingen roll hur pigg man är. De längsta promenaderna är strykna. Men tråkigt är det, det kan vi skaka hand(och tass) på Bouka och jag.

Innan vi gick ut, när Bouka fortfarande var fast inställd på att även hon skulle få följa med, lovade jag henne i alla fall att vi skulle gå ut och träna sen när vi kommit hem igen. Självklart höll jag det löftet. Två och en halv timme senare gick bara jag och Bouka ut. Ut på fotbollsplanen med klicker och godis. För det får man göra en stund, fast man äter antibiotika. Där körde vi gärnet och hade uber kul! Vi tränade läggande under gång, fotposition, stadga i sättande(att en så lätt sak kan vara så svår;)) och apportering. En så duktig vovve :)
2 Comments
 
 
Trollet som brukar ligga nedanför mina fötter har förtillfället förvandlats till en Cocker. Små snarkningar ingick tydligen i förvandlingen också. Orginal-trollet ligger just nu i ett annat rum, vilket är lite ovanligt. Men självklart med regelbundna kontroller om att jag och det där som snott hennes plats inte får för oss att lämnat huset.
Japp, vi har besök av en Cocker Bouka och jag. I en vecka ska Texas bo med oss medan resten av hans familj har farit utomlands. Det innebär alltså att orginal-trollet under en tid nu är tvungen att lite mot sin vilja dela med sig lite av första-klass-platsen nedanför mina fötter till en Cocker. Bouka har en och annan åsikt om den saken, men klarar det hyffsat bra ändå tycker jag. Bättre och bättre :)

Texas lämnades hos oss i det gula huset i fredags. Att lämnas så där av sin flock var enormt tasktigt konstaterade han. Hela kvällen höll han fast vid den saken! Och ytterligare någon dagar tog det innan han kom till rätta i den nya tillfälliga flocken med mig och Bouka. Nu har jag inte bara en lurvig Berger som knallar efter mig utan även en Cocker som springer hack i häl också. En svans blev till två :)
1 Comment
 
 
Se vilken fin bild Agneta Ärlestig har tagit på mig och Bouka! Och med texten "Det här är Paulina Widahl som jag ser henne! Hund +kamera +utomhus +vackert +kunskap och klokhet utan att ta plats. :)" Tack så mycket! Sånt gör en verkligen extra extra glad :)
2 Comments
 
 
Nästan varje morgon är Bouka uppe med tuppen, eller i vårat fall väckarklockan. Några minuter innan den ska ringa ligger hon i regel vid min sida.. eller egentligen ligger hon nästan på mig och slickar mig aldeles jätte ren i hela ansiktet. Inte tills jag vaknar, utan till jag har gått upp. Innan jag går upp ur sängen helt sätter jag mig upp och morgon-cermonin avslutas nästan alltid med lite lek! Överlycklig över att hon ännu en gång har lyckats få upp mig ur sängen! "Yes, jag gjorde det igen!"

Den här dagen hörde lite till undantagen. Samma mysiga morgon cermoni, men en liten skillnad. Bouka hoppade upp i sängen och påbörjade sin ansikts-tvätt, men jag var då himla mycket tröttare än vad jag borde för att ha sovit i 8,5 timmar. För det hade jag ju räknat ut att jag skulle göra om jag ställde klockan på 8.30. Inte blev jag piggare när jag upptäckte vad klockan egentligen var och jag såg ingen som helst anledning till att gå upp redan klockan 5 på morgonen. Halvsovande som jag var tänkte jag inte längre än så utan vände mig om för att fortsätta med det jag gjorde så bra innan - sova. Men Bouka gav sig inte, inom kort fortsatte hon med sitt frenetiska slickande.
Det tog en liten stund, men tillslut kvicknade jag till och började tänka någorlunda klart. Så klart som man kar tänka klockan 5 på morgnen. Då började jag ju faktiskt undra vad det var hon egentligen ville. Så fort hon ansåg att jag var tillräckligt kontaktbar lämnade hon sängen och stod nu vid rumsdörren och kollade på mig. Med Bouka i täten följde jag efter ut ur rummet, ned för trappan och ut genom ytterdörren. Kvickt sätta sig ned för att kissa.

Jag kände mig väldigt dum över att jag inte hade kommit upp snabbare, men å andra sidan.. vi fick världens tillfälle för uthållighets-träning. För det var precis vad hon var, jäkligt uthållig och envis. Hon gav verkligen inte upp i första taget och lyckades med det hon hade bestämt sig för! Även om hon den här gången "bara" var väldigt kissnödig ser jag BARA positivt på hennes envishet. Och det var en minst sagt stolt hund som jag var ute med klockan 5 den här morgonen :)

Så här mysig höstmorgon har vi förrästen idag..
Nejdå, jag tog inte med kameran klockan 5 i morse.. det här är från dagens andra morgonrunda :)
6 Comments
 
 
Om jag fick bestämma själv hade jag inte haft någon dålig nyhet att berätta, då hade det bara funnits bra nyheter. Allt hade gått åt rätt håll och livet hade lekt.. med hinder, absolut. För utan hinder kan inte livet leka på riktigt, men vi skulle skippa de här största hinderna. Hade jag fått bestämma hade det inte funnits några fästingar. Åtminstonde hade de saknat förmågan att sprida sjukdomar.
Tyvärr får jag inte bestämma själv. Jag har inte bara bra nyheter, jag har en dålig också.. och det finns fortfarande fästingar som kryper runt och gör människor och hundar sjuka.

Vi börjar med den dåliga nyheten. Får den överstökad och gör den kortfattad.. Anaplasmosen har höjts. Antibiotikan har inte gjort sitt jobb så som vi hoppats, den har inte gjort något jobb alls än så länge. Med en så här lång frånvaro är det väll inte för mycket begärt av den att börja jobba lite nu. Åtminstånde på halvtid, åtminstånde göra en liten förändring.. åt rätt håll. Det är väll inte för mycket begärt?
Då har vi fått den dåliga nyheten överstökad, saken som bokstavligt talat känns förjävlig är sagd. Det bästa i det här tråkiga är att det fortfarande inte är någon sjuk hund jag ser när jag kollar på Bouka. Nej då, jag ser fortfarande en glad, lycklig och galen Berger. Precis lika glad, lycklig och galen som vanligt. Det innebär visserligen att hon tycker det är dötrist att trappa ner på fysträningen. Ser på mig med pigga ögon, redo för nästan vilken utmaning som helst och begriper inte varför detta påhitt skulle vara nödvändigt. Den absolut bästa tiden av hela dagen är som vanligt när jag plockar fram klickern, när jag och världens bästa hund tränar trick o massa annat skoj. Då trippar hon på tårna av förväntan, har en svans som går på högvarv och hela hon sprätter av glädje och jubel. Precis som vanligt. Den hunden som jag ser gör det möjligt att glömma sjukdomen en stund, de stunder då det inte finns något annat att göra än att vänta och se. Det gör väntan lite lättare. För dagarna är fortfarande roliga och Bouka är glad, pigg och uber lycklig! Trots att läget är som det är.

Den bra nyheten är att urinvägsinfektionen är så mycket bättre. Inte en enda pöl har Bouka lämnat åt oss inne. Våra dagliga 10 promenader har kunnat trappats ner till ett nästan normalt antal. Det är verkligen stor skillnad. Går fortfarande ut lite för ofta och är försiktig med att göra något för hastigt, men nu dröjer det inte länge förrän vi är tillbaka till det normala kan jag säga. Tackar tjejen för att hon den här gången drog på sig en bakterie som är värsta fiende med C-vitaminen. 1-2 små vita tabletter om dagen har gjort susen! Snart är urinvägsinfektionen avbockad om det fortsätter i den här takten. Toppen! :)
2 Comments
 
 
Jaaa! Hoppar dom sista meterna av glädje som jag väntade med! Plötsligt känns "bara" anaplasmos och urinvägsinfektion som ingenting. Och det är det, i jämförelse med vad det kunder ha varit innan vi fick provsvaren. Ingen borrelia och njurar och lever mår prima! Själv har jag fått en glädjekick och mår också toppen! Men alla provsvaren har inte kommit än, väntar fortfarande på analys av bakterierna i urinet och det viktigaste - om anaplasmosen har gått upp eller ner. Men den väntan känns inte fullt lika lång. Förmodligen beror det på att Bouka fortfarande håller sig smtomfri och fortfarande är sitt glada studsiga galna jag. Min tappra underbara hund :)
1 Comment
 
 
Jaa! Bouka har urinvägsinfektion! Jag trodde nog aldrig att jag skulle kunna vara glad över en sån diagnos, för det är just precis vad jag är- jätte glad! Jo för det här innebär ju att chansen är mindre att det är något annat, ännu värre. Men även om jag hoppar väldigt högt av glädje, hoppar jag inte mitt högsta.. för vi kan inte helt utesluta de andra sakerna. Inte förrän på måndag då vi fått svar på blodproven vi tog idag. Först då vet jag om jag ska hoppa mitt högsta av glädje eller falla dom där meterna som jag hoppade idag. Just idag är jag i alla fall superglad över att det än så länge "bara" är urinvägsinfektion.

För första gången gick jag dessutom med vinst i och med ett veterinärbesök. Inte ett enda öre la jag ut idag, tvärtom.. jag FICK över 500kr! Att få pengar känns alltid bra, men att få det av en veterinär känns då extra extra bra! Även om det nu var pengar som jag har betalat tidigare och nu fick tillbaka av försäkringsbolaget fast via veterinären.. ändå kändes det extra extra bra :)
Add Comment