Igår blev det veterinärbesök igen. Själv hade jag inte möjlighet att följa med då man satt mitt ute i Bro, men såklart klarade Bouka och mamma det där såå bra själva.
Lite senare på kvällen möttes man av en uber glad hund, en ännu större tratt och ett paket antibiotika. Ja, den där tratten var inte liten. Och att äta med den på är en omöjlighet. Så nu är min uppgift att vara med precis i det ögonblicket som hon tar den sista torrfoderkulan.. och innan hon hinner slicka på sporren få på henne tratten igen. Ja, här handlar det inte om många hundradelar ;)



Leave a Reply.