Då var det dags för höstens vallningsläger. Wiiee!! I fredags satte vi kurs mot läger nummer två för i år. Med Mårtensby gård i Almunge inknappat på GPS:en närmade vi oss.

Den här gången skulle ankomsten för min del dock inte ge samma lyckorus som i våras. Inte för att jag inte ville vara där, för det ville jag.. inte för att jag inte ville valla, för det ville jag också minst sagt. Utan pga det besked som jag fick bara några minuter innan vi kom fram. Jag ska uppdatera lite - det är nämnligen så att vi några dagar tidigare var in till veterinären och tog ett blodprov på Bouka då jag hittat en röd ring runt ett fästingbett. Veterinären sa att det inte såg så farligt ut, men min magkänsla sa något annat. Vi tog ett blodprov. Tre dagar senare, 10 minuter innan ankomst till Mårtensby ringde veterinären. Jag försökte läsa av hennes tonfall som visserligen var ganska neutralt, men f*n.. hon drog ut på meningarna. Snart sa hon det jag minst av allt ville höra - "Din hund har Ilishias". Ankomsten till vallningslägret var tuff. Trots läget tänkte jag i alla fall fullfölja helgen, men i beredskap att åka hem om Bouka skulle bli dålig. Så länge hon fortsatte att vara symptomfri skulle vi valla. För det var ju det vi ville! Så här i efterhand vet jag att jag gjorde rätt beslut, även om det tog ett tag innan jag kunde slappna av hjälpte det mig jätte mycket genom att få mig att tänka annat än oro-tankar. Plus att vi fick det skit kul!

Men nu till lägret! När vi kom fram till den där mysiga gården som vi bott på för drygt ett halv år sedan möttes vi av förväntansfulla, glada människor och studsande hundar. Många välbekanta, några nya. Super roligt var det att träffa alla igen.
Vi fick våra rum, jag och Bouka ett eget. Därefter startade lägret med ett välkomnande av Sara som annordnat lägret via CBP, följt av middag och introduktion av Ewa Myrbrink, instruktör under lägret och ägare av Mårtensby gård.

Från fredag kväll till söndag eftermiddag skulle lägret pågå. Vi skulle träffa får igen! Jippiie!
Boukas och min vallnings-historia har verkligen varit en berg och dahl bana. Att komma till Mårtensby har varit toppen och en riktig omstart för oss. Vår vallningsträning har börjat på riktigt. Skillnaden var bara att vi inte började på noll, vi började på minus. Förra lägret ville hon inte ens ge fåren en blick i början. Mot slutet hittade vi spår av den gnista som hon en gång hade, men hon kom aldrig igång helt. Nu hade det gått nästan 6 månader och det skulle bli väldigt intressant att se hur det skulle gå den här gången. När hon hade "sovit" på saken en period.

Vallningen började halv tio lördag morgon. Efter en god stadig frukost begav vi oss ner till fårhagen. Där fick vi alla gå en varsin gång i fållan och utifrån nivå delade Ewa upp oss i två grupper. Den ena följde med henne till heardingbanan, bland annat jag och Bouka, medan den andra delen var kvar med Uffe och gick i fållorna.
Stålande sol och sommar värme! Bräkande får och taggade hundar. Vi på heardingbanan gick i tur och ordning in med våra fyrbenta. De flesta av oss var sådana som även varit med på förra lägret och vissa även lägret innan det.. redan den här dagen skulle flera ekipage ta sig runt större delen av banan. Duktiga hundar och förare!
Att "sova" på saken hade givit resultat för Bouka. Hon visade en större intresse, även om hon varvade med att kom av sig.. äta lite fårskit, rulla sig, kissa eller bara gå och nosa.. men så var hon tillbaka igen. Till en början var hon lös, men vi tog relativt snabbt beslutet att gå med lina. Tryggheten och självförtroendet i fårhagen var fortfarande rubbat.. självklart tar sånt tid. Med lina fick hon stöd. Istället för att balansera föste jag och Bouka fåren tillsammans.. runt hela banan tog vi oss. Jag stod för styrningen, Bouka för trycket. Det kändes som att det stundsvis bara var jag vallade, men att sen göra samma sak utan hund var inte fullt lika enkelt ;) I alla fall, att gå med lina hjälpte. Dessutom blev det näst intill en bekvämlighets-grej att gå ifrån när det kändes minsta jobbigt, så med lina kunde jag även ge henne en liten extra knuff frammåt när det behövdes. Vilket skulle ge resultat. Successivt skulle vi ta små, små steg frammåt under dagen.. sista gången vi gick in till fåren den eftermiddagen kunde jag konstatera en stolthet som jag aldrig någonsin sätt tidigare hos mitt troll. Stor som ett hus var hon och det var nästan att man kunde höra henne skrika av lycka - "KOLLA, KOLLA.. Jag är ju världsbäst på det här!!"

Hundarna tog slut fort, vid lunch var alla jätte trötta.. på kvällen, ännu mer trötta. Det krävs mycket huvud av de små fyrbenta i hagen, särskilt när man inte är så van vid den här sortens arbete. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - det är så otroligt roligt att se dem göra sin ursprungliga uppgift, arbetet de är skapta för. De bara kan!
Lunch och fika stod Pysse för, gårdens mästerkock och även med titeln Ewas man. En himla viktig uppgift hade han i alla fall, för energi.. det behövdes under helgen!
På söndagen var vi nere vid hagen vid nio på morgonen. Idag bytte vi instruktörer då Ewa stannade kvar vid fållorna och anlagstestade de hundar som inte testats tidigare. Uffe var med oss andra på heardingbanan. Bouka gjorde inget test den här gången heller då hon fortfarande inte var helt redo.
Förutom instruktörsbytet höll vi oss till samma koncept som lördagen. Solen var borta(, trots att min Iphone hade lovat). Men glada var vi ändå! Liksom igår gick vi in ett ekipage i taget. Fin fina prestationer hos alla. Igår eftermiddag hade jag och Bouka avslutat riktigt bra, när vi nu på morgonen gick in i hagen gick det lite halv bra till en början.. men upp och nedgångar är en del av processen. Hon gick på rätt fint och kom som vanligt av sig stundsvis. Men sen plöstligt, plötsligt var det som allt bara släppte! Hennes blick var helt annorlunda och hon började arbeta. Hon kom fortfarande av sig ibland, men inte alls på samma sätt. Hela hennes sätt kändes annorlunda, hon hade börjat tända till! En omvandling som var så sjukt härlig att se!

På söndag eftermiddag fick alla ekipage prova på att valla den stora fårflocken. Det som våra små vallare egentligen är avlade för. Valla stora flockar. Ingen av hundarna skulle reagera på att de tidigare fem fåren hade ökat enormt i antal. Alla var jätte duktiga! Även jag och min vallhund vallade stundsvis rätt fint :) 

Vilken rolig helg vi har haft.. trots en tuff början blev det så bra :) Fast vad gäller vallningen är det här fortfarande bara början, men vi har då kommit en bra bit i jämförelse med vart vi låg för inte så länge sen. Jag är så glad över att ha hamnat hos Ewa och gänget och så oerhört tacksam för den hjälp vi får. Måste bara säga att Ewa och Uffe gör kanon jobb som instruktörer. Anpassar sig helt efter individ och nivå vilket jag tycker är såå bra. Jätte nöjd är jag även den här gången med lägret :) Det är så roligt att se hur alla hundar och förare utvecklas såhär under helgen.. och nog lär man sig mycket bara av att se andra!
Får inte glömma att tacka Sara Wange och CBP som gjort lägret möjligt!

Nu är det en tag till nästa läger, men tjuvträning ligger högt på göra listan. För varje gång blir det bara roligare och roligare med vallningen. Beroendeframkallande helt klart.. jag gillar det :)

Fler bilder kommer inom kort!
 


Comments

Linda, Inez, Drömma link
10/05/2011 07:59

Bra skrivet! och fina foton, längtar till jag får se de andra....

Haha, ja du det var visst inte så lätt att valla får utan hund, det behövdes bara att du flyttade fåren typ två meter sen förstod du vilket jobb Bouka verkligen gör!

Reply
Rebecca link
10/06/2011 02:45

Vad härligt det låter. Det skulle vara riktigt häftigt att testa och valla någon dag.

Brukar läsa din blogg regelbundet, gillar den verkligen :)

Reply



Leave a Reply